Antisemitism, Trump och Jerusalem

jerI lördags kväll (10/12) nåddes vi av nyheten att synagogan i Göteborg attackerats. En fest för ungdomar avbröts av att molotovcocktails kastades mot lokalen. I Malmö har spontana demonstrationer brutit ut två dagar i rad, där man skanderat hotfulla slagord, bland annat ”Vi vill ha vår frihet tillbaka och vi ska skjuta judarna”. Dessa attacker, kopplade till Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad, för tankarna till gängkrig, där båda parter hämnas på varandra och intensiteten i våldet ökar i en nedåtgående spiral. Men trots att den ena parten i detta fall är oskyldig är den andra parten fullt och fast övertygad om att den blivit utsatt för en oförrätt så stor att våld och hot om våld är fullkomligt befogade. Hur kan man då ens komma på tanken att skylla svenska judar för vad en amerikansk president gjort? Jo, den tanken kan man komma på om man har en världsbild genomdränkt av antisemitism. I antisemitens värld är alla viktiga skeenden styrda av den judiska lobbyn (en uppfattning som för övrigt också omfattas av redaktionen på SVT:s text-TV). En jude är en blodtörstig och falsk varelse som strävar efter världsherravälde. Israel, självklart, men även USA, uppfattas som helt kontrollerade av den judiska konspirationen. I muslimska länder är denna antisemitism vardagsmat. Därför ska vi inte bli förvånade över att antisemitismen ökar med invandring från muslimska länder. Det säger oss det sunda förnuftet, och det är inte på något sätt främlingsfientligt att yttra denna självklarhet. Naturligtvis är det inte bara invandrare som står för antisemitismen i Sverige. ”Helsvenska” nazister och (andra) vänsterextremister drar förstås sitt strå till stacken. Men vi måste inse det växande problem som islamistisk antisemitism utgör i vårt land. Vi måste också börja förstå att en antisemit inte längre behöver vara en isolerad kuf som sitter bakom dataskärmen och fördjupar sig i absurda konspirationsteorier. Idag är antisemiterna många, unga och redo att ta till våld mot sina hatobjekt. Detta ska Sverige ta tag i NU. Det ska göras fullkomligt klart för alla, svenskar och invandrare, redan från skolåldern, att antisemitism inte har någon helst plats inom detta lands gränser. Inget mer överslätande, inga mer ursäkter, inget mer ängsligt trippande på tå. Och det räcker inte med ett allmänt värdegrundsarbete eller insatser mot främlingsfientlighet, även om det är också är viktigt. Vi måste ta tag i frågan om judars rättigheter.

Hur ska man då tänka kring Trumps kontroversiella beslut? Vi för vår del stödjer presidentens beslut att flytta den amerikanska ambassaden från Tel Aviv till Jerusalem. Jerusalem är Israels självklara centrum, och har så varit de senaste 3000 åren. De judiska banden till Jerusalem är så uppenbara och så väldokumenterade att det är rent löjeväckande att de ifrågasätts. Den muslimska kopplingen till staden är däremot jämförelsevis mycket vag. Trump gör det som borde ha gjorts för länge sedan när han nu uppfyller sitt löfte. Men den socialdemokratiska svenska regeringen är inte oväntat av annan uppfattning. Aversionen mot Israel har varit illa dold under de senaste åren, inte minst i Margot Wallströms många häpnadsväckande partiska uttalanden. Regeringen ”beklagar djupt” det amerikanska ställningstagandet och utrikesminister Margot Wallström menar att ”det kan bli farligt”. Men varför är det farligt, är frågan man får ställa sig. Vi vet svaret. Det är farligt för att så många på den palestinska sidan är redo att ta till våld mot judar och mot Israel. Men ska man backa på grund av detta? Kan det inte vara nog nu med eftergifter gentemot terrorister? Den vägen har vi länge prövat, och de goda resultaten har uteblivit. Dessutom är det, som många redan har påpekat, verkligen magstarkt att den regering som för några år sedan helt grundlöst ”erkände Palestina” nu beklagar sig över amerikansk självsvåldighet.

Den amerikanske konservative debattören Ben Shapiro menar att beslutet har potential  att minska våldet, genom att det sänder en klar signal om att utpressning inte lönar sig:

Every time negotiations fail, the Palestinians threaten violence and participate in terrorism. The sticking point for such negotiations has generally been Jerusalem — that’s the excuse the Palestinian Authority and Hamas use to launch campaigns of terror, to international approval thanks to the international community’s refusal to recognize Jerusalem as Israel’s capital. They hope that using violence as a tactic will earn concessions from Israel, or pressure from the West on Israel. By leading the charge to recognize Jerusalem as Israel’s capital, the United States will be sending the unmistakable signal that violence over Jerusalem will not be tolerated, and that pressure tactics through murder will earn no rewards.

(Varje gång förhandlingarna misslyckas, hotar palestinierna med våld och ägnar sig åt terrorism. Det som dessa förhandlingar strandat på har generellt sett varit Jerusalem – det är ursäkten som den palestinska myndigheten och Hamas använder för att starta terrorkampanjer, med internationellt godkännande tack vare det internationella samfundets vägran att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. De hoppas att våldsanvändning som taktik ska leda till eftergifter från Israel eller press från västvärlden på Israel. Genom att vara drivande i ett erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad, kommer USA att skicka en signal som inte kan missförstås om att våld i konflikten om Jerusalem inte kommer att tolereras, och att utpressningstaktik genom mord inte kommer att löna sig.)

Självklart ska man sträva efter en rättvis och hållbar lösning i området, en lösning som låter judar, muslimer och kristna – och alla andra invånare – leva i trygghet med bibehållna mänskliga rättigheter och med möjlighet att besöka sina heliga platser. Men att förneka historiska fakta och spela med i någon slags palestinsk hitte-på-lek kring Jerusalem är inte en väg mot en sådan god lösning. Under den jordanska ockupationen av Jerusalem förbjöds judar att besöka sina heligaste platser, samtidigt som de även kördes ut från delar av staden. Så vill vi inte ha det igen. Därför är det bättre att den sekulära judiska staten Israel har merparten av kontrollen över den heliga staden. Vi förordar att Sverige följer USA:s exempel och flyttar även den svenska ambassaden till Jerusalem.

Patrik Tikkanen
Annette Westöö

Untitled

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized

Våra äldre samhällsbyggare

hands-981400_1920

Jag upplever allt starkare att vårt samhälle håller på att devalvera människovärdet. Det påverkar inte minst synen på våra äldre medborgare, de som så illa kallas ”fattigpensionärer”. Ordet i sig är nedvärderande anser jag. Vad är det som gör att den statliga garantipensionen inte räcker till? Jag träffar många i den gruppen i mitt arbete som socialarbetare inom en kyrklig organisation. Vid samtal kommer det fram att det funnits en lång tids sjuklighet och därför inte ork att jobba heltid. Sjukpenning har övergått till sjukersättning, vilket gjort att inkomsten kan vara mer än halverad mot motsvarande heltidsarbete.

Jag möter också änkor vars män varit den som jobbat utanför hemmet medan kvinnan varit hemma med barnen och sent kommit ut i arbetslivet. Vid männens frånfälle blir kvinnan ensam betalande för hushåll och boende med sin mycket låga pension.

Garantipensionen är idag 7952 kr minus skatt, för ensamstående. Enligt EU-kommissionens egen statistik hamnar 328 000 svenska pensionärer under gränsen för relativ fattigdom. I åldersgruppen 75 år och äldre lever 24,5 procent under EU:s gräns för risk för relativ fattigdom.

Kvinnor över 75 år är överrepresenterade. Där har nästan 31,5 procent en inkomst under den relativa fattigdomsgränsen.

Kristna Värdepartiet vill höja garantibeloppet till 13 500 kr och helt ta bort skatten. Det förslaget skulle höja netto ca 2000 kr om man jämför med en uträkning gjord för baspensionären på min pension.se. Där är pension efter skatt uträknad till 11 300kr (med bostadstillägg 13 100 kr).

Uträkningen med hyra, mat, hygien, tandvård plus småposter på det nödvändiga – utan någon lyx – slutar på 11 610kr. Då blir det kvar 1490kr.

Det finns all anledning att rösta på Kristna Värdepartiet, då vi värnar om den enskilde och värdesätter våra äldre medborgare. De som byggt välfärden borde också få njuta av den!

Karin Hansson Lindgren

karin

 

Publicerat i Trygghetssystem

Vad krävs det av luftvärnssystem och vilka olika roller har de?

Regeringen har nu i veckorna som har gått definitivt beslutat sig för att köpa in luftvärnssystem med lång räckvidd. Det såg i alla fall tidigare ut att bli det amerikanska Patriotsystemet (170 km maxräckvidd, förmodligen mindre på lägre höjd) som vann över det fransk-italienska Aster-30 också kallat SAMP/T (50 km räckvidd mot mål under 3000 m höjd och 120 km räckvidd mot mål över 3000 m höjd). Patriot har längst räckvidd av de två olika systemen. Men Aster-30 är billigare och mer optimerad (även om den inte är riktigt färdigutvecklad) eftersom Aster-30 kan brukas mot den ballistiska (dvs. en robot i en kastbana ovanför atmosfären) markmålsroboten Iskander-M såväl som mot kryssningsrobotar, flyg och helikoptrar.

Om Patriot ska ha en rimlig chans att bemöta Iskander-M så behövs det nog två helt olika robottyper, Patriot PAC-2 för aerodynamiska mål på mer normala höjder, och Patriot PAC-3 för ballistiska mål. De har helt olika prestanda så de går inte att optimera ett system, utan båda systemen krävs troligtvis.

Aster-30 blir alltså bättre och billigare och det behöver inte vara en nackdel att den har nästan 50 km kortare räckvidd än Patriot PAC-2, eftersom jordens krökning gör att ryska flygplan om de vill ändå kan gå in för landning genom att vid inflygningen flyga i radarskugga mot Visby flygplats på ~400 m höjd utan att upptäckas, om Patriot PAC-2 systemet med radar finns i Västervik eller på Öland 100 km därifrån. Att använda luftvärnssystem offensivt gör man inte gärna, det är mer av ett defensivt vapen. Ju närmre robotsystemet står fiendens måltavla desto bättre kan man säga.

Av denna anledning och därför att vi måste koncentrera oss på att vinna ett krig som med all sannolikhet åtminstone delvis kommer att föras mot oss på ön Gotland så behöver vi kunna försvara våra luft- och markförband med ett optimerat luftvärnssystem som Aster-30, vid den bas vi kommer att använda bland annat vid Visby flygplats på Gotland.

Aster-30 blir billigare, optimerad och förmodligen bättre än Patriot. Det var det robotsystemet Försvarets Materielverk (FMV) ville ha. Det är också så att vi gynnar svensk industri, dvs. SAAB, därför att vi med Aster-30 kan integrera svenska moderna radarsystem av högsta kvalitet till robotsystemen. Det kan vi inte med Patriot som har s.k. svarta lådor för all elektronik. Dessa lådor får inte öppnas upp av oss för service eller någon annan anledning eftersom USA vill skydda sin teknik.

Det är idioti att välja Patriot PAC-2 och Patriot PAC-3 av ovan nämnda anledningar.

Men jag tror att det behövs flera olika system för att möta olika typer av hot. Närskyddsluftvärn för Aster-30 utgörs av Luftvärnskanonvagn 90 som vi redan har. Sedan behöver vi köpa in brigadluftvärn typ IRIS-T SL med medellång räckvidd som skydd för våra stridsfordon och stridsvagnar mot helikoptrar och flyg. Detta skulle vara optimalt.

Roger M. Klang, försvarspolitisk talesperson

Publicerat i Försvar

Jag välkomnar #metoo-kampanjen

Två saker slår mig angående denna kampanj. ”Sanningen ska göra er fria” sa Jesus. Sanning har en befriande verkan. Kanske särskilt när det gäller smärtsamma eller skamfyllda sanningar. Jag har nu läst många vittnesmål från #metoo om tafsande, sexuella kränkningar, övergrepp och våldtäkter. Uppenbarligen är sexuella övertramp otroligt vanliga i vår kultur. Det sker på arbetsplatser, i hemmet och på offentliga platser. Ofta är det män som ”tar för sig”. Ofta utan någon synbarlig skam i kroppen. Ofta är det kvinnor som ”får finna sig” och ”acceptera” att det är ”lite grabbigt här”. Helt klart finns här ett uppdämt behov av få ur sig sanningen om obehagliga och ibland rent vidriga och kriminella handlingar. Men många har inte vågat berätta. Den som blir utsatt känner ofta skam. Därför är det oerhört bra att allt detta kommer upp i ljuset. Det är bra både för offren och för förövarna (och vissa personer är både offer och förövare). Att sätt ord på smärta och gå emot skammen har en läkande effekt.  Därför välkomnar jag och applåderar denna kampanj.

För det andra slår det mig att vi här har en gräsrotsrörelse som faktiskt tycks krocka med den ”politiskt korrekta” synen på sex. Under många år – kanske allt sedan den sexuella revolutionen på 70-talet – har vi fått höra att sex måste ”avdramatiseras”, att den ”viktorianska, religiösa, neurotiska synen på sex” bara är skadlig och gör folk olyckliga, och att man ska hitta så många och påhittiga sätt som möjligt att njuta av sex. Men #metoo-kampanjen verkar faktiskt vittna om att sex inte är avdramatiserat, och inte heller borde avdramatiseras. Sex är dramatiskt! Och när den sexuella drivkraften inte tyglas så skadar den. Kanske man kan hävda att allt handlar om bristen på frivillighet. Men jag tror det går djupare än så. Förmodligen är det mycket få av förövarna som medvetet skulle säga att ”samtycke är oviktigt”. I stort sett alla ser sig som hyggliga, respektfulla män som fördömer sexuella övergrepp. Men när kåtheten slår till – i kombination med den sexuella-frigörelse-ideologin som avdramatiserat sex – så finns inte tillräckligt med ”motkraft” för att tygla det sexuella begäret. #metoo-kampanjen har inte gått så långt att den föreslår vad som ska göras. Självfallet borde mäns respekt för kvinnor och kvinnors integritet öka. Men förmodligen krävs det en mer djupgående och starkare motkraft. Kanske den etik som de gamla grekerna förordade och som fick starkt genomslag under den kristna medeltiden, är vad som behövs: dygdetiken. Kyskhetens dygd måste kanske komma tillbaka in i vår kultur som något gott. Kyskhet är att träna sig att avstå från att följa sina sexuella begär, eftersom högre värden allt som oftast kräver det. Kärlek och respekt måste bli viktigare värden än sexuell njutning. Nu vittnar många om att sexuella handlingar ofta sker helt bortkopplat från både kärlek och respekt. Den naive sexliberalen tror att det nästan aldrig kan ske. Den naive ser sex som en nästan enbart god kraft. Kanske den ondska som många män släppt lös – just genom att slapphänt låta sitt sexuella begär styra dem – möjliggjorts just genom en stor portion naivitet. Eller ska vi kalla det moralisk blindhet. Man har inte velat se på sig själv och sin sexualitet i sådana moraliska och ”gammalmodiga” termer.  Men människor har genom århundraden varit mycket klokare än så. Man har vetat att sex kan skada – och skada på djupet. Därför målade medeltidens kristna kultur upp en bild av den ridderlige mannen, som var kraftfull både när det gällde aggression och sex, men som tränat sig i att underordna dessa drifter den högre dygdetiken. De fyra klassiska dygderna var rättvisa, vishet samt mod (som kontrollerar aggression) och avhållsamhet (som kyskhet är en version av och som kontrollerar sexuella begär). Dessa kompletterades av de kristna dygderna tro, hopp och kärlek. Dygderna går djupare än regler. Dygdetiken säger att vissa situationer är så svåra, och vissa frestelser så starka, att det krävs medveten och lång träning för att moraliska regler (som tenderar att förbli teoretiska) ska ”komma in i kroppen” och bli en del av mitt handlingsmönster. I mina ögon vittnar #metoo-kampanjen om ett djupt socialt och psykologiskt problem. Det vore naivt att tro att denna kultur av tafsande och övergrepp inte skulle behöva en djupgående motkraft – en motkraft som går på djupet både socialt och psykologiskt. Därför är jag övertygad om att den enda realistiska motkraften är en dygdetisk kultur med män som ser sin ”djuriska sexualitet” i vitögat och likt en kristen riddare beslutar sig för att besegra den. Men då måste vi förpassa den naiva sexualliberala ideologin till historiens skräphög, där den hör hemma. Kanske är denna kampanj ett första avgörande steg i den riktningen.

Mats Selander, ordförande för Kristna Värdepartiet

Publicerat i Uncategorized | Märkt

Göteborgs Energihamn

Denna artikel är en fortsättning på en tidigare artikel; ”Försvaret ska inte syssla med civilförsvarsfrågor

Göteborgs Energihamn är en hub för hela den skandinaviska marknaden. Varje år anlöper 2 500 tankfartyg och hälften av all råolja som tas in i Sverige kommer via Göteborgs Energihamn. Totalt hanteras cirka 20 miljoner ton olja och andra energiprodukter. Här finns också Sveriges största depåverksamhet i underjordiska bergrum som distribuerar bl.a. bensin och diesel till hela Västsverige. 50 procent av alla raffinerade produkter stannar i Sverige, medan den andra hälften går på export till världsmarknaden. Och hälften av all mat svenskarna konsumerar importeras.

Öresund är för grunt för dem största lastfartygen att gå igenom. Det är också så att Ryssland är lika beroende av farvattensleden i Öresund, Kattegatt och Skagerack som någon annan östlig och nordlig Östersjöstat är. 75 procent av Rysslands export och närmare 85 procent av dess import sker i och in/ut ur Östersjön.

Göteborgs hamn kan tänkas bli satt i blockad med minor. En svensk marin- och helikopterflottilj i Göteborgsområdet skulle då kunna ge en tillräcklig känsla av trygghet för att fartyg från hjälpsamma nationer med sympatier för Sverige alt. antipatier för Ryssland, ska våga lägga till i hamnen med varor, råolja och bulklast. Man kan kombinera det med att teckna nationella försäkringar för om lastfartygen eller tankfartygen skadas eller sänks för att sänka tröskeln för utländsk hjälp. Det kan mycket väl visa sig att det blir både säkrare, billigare och effektivare med ett militärt försvar i Göteborg och Kattegatt, än ett allomfattande civilförsvar.

Men det är inte troligt att Ryssland verkligen minerar Göteborgshamnen, ens med en blekt amerikansk världsdominans, eftersom Sverige då kan tänkas minera Öresund. Ryssland nöjer sig snarare med att hota att minera Göteborgs hamn, som ett påtryckningsmedel mot Sverige med tanke på att 90 procent av all svensk import kommer genom våra hamnar. Skulle Sverige minera Öresund så vore det ett dråpslag för Ryssland men det vore det också för vänligt sinnade Östersjöländer. I Kremls ögon kan det passivisera resten av Sverige vid en rysk mikroinvasion av Gotland om man hotar med att minera Göteborgs hamn, med tanke på betydelsen av den svenska importen genom Göteborgs Hamn.

Vi bör i Göteborgstrakten rusta för ett mobilt kustrobotkompani med som minst medellång räckvidd. Vi bör även ha en SOSUS (SOund SUrveillance System) under vattnet i en halvcirkel runt Göteborgshamnen, ubåtsjakt- och minröjningsfartyg, ubåtsjakthelikoptrar och kanske en ubåt för uppgiften att hålla rent från minläggande ubåtar under vattnet runt hamnen. SOSUS består av icke-elektriska kraftoberoende bottenfasta sensornätverk med tiotals mils spännvidder.

Man kan generellt säga att Sveriges försörjnings- och flödessäkerhet skulle vila på dessa militära förmågor, som om vi skjuter till medel till det ska skydda Göteborgs hamn. Därför så bör de största civila ansträngningarna primärt gå till att understödja marinen och en eventuell helikopterflottilj för ubåtsjakt på västkusten, så att de i sin tur kan garantera flödessäkerheten för resten av landets civila sektorer.

Billigt? Nej, att garantera att handelsvägar hålls öppna och undvika krig är dyrare än att föra krig med vårt befintliga insatsförsvar. Men alla vill väl undvika krig och värna ekonomin?

Att Natoländer skulle låna delar av vårt land i syfte att förbättra NATO:s utgångsläge är helt osannolikt idag, osannolikt bara så länge vi kan försvara oss själva. Kan vi inte försvara oss själva så drar amerikanarna fördel av det svenska folkets amerikavänlighet inklusive många i försvarsmaktsledningen och tar sig igenom Mellansverige utan att egentligen formellt fråga om de får först. Det hände Island under andra världskriget när först britterna och sedan amerikanarna ockuperade det lilla, för islänningarna strategiskt förbannat belägna, landet.

 

Roger M. Klang, styrelseledamot Kristna Värdepartiet distrikt Skåne och KV:s försvarspolitiska rådgivare

 

Publicerat i Uncategorized

Om försvarspolitik

Idag delar vår försvarspolitiske rådgivare Roger Klang sina tankar om försvar kontra civilförsvar.

Försvaret ska inte syssla med civilförsvarsfrågor

Ett försvar värt namnet kan inte byggas upp om man hela tiden som utgångspunkt strävar efter att få grepp om hela civilförsvaret och spiller sitt krut på att tänka ut sätt att defensivt bemöta angrepp på civilsamhället.

Civilförsvaret utgörs av skyddet för civilbefolkningen mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot och konventionella bombhot. Det kan vara gasmasker eller skyddsrum eller något annat.

FM (Försvarsmakten) måste börja med att bygga upp en tröskelförmåga värd namnet och blunda för, eller i varje fall överlämna till MSB, sådant som rör civilförsvaret. Tröskelförmågan är de förband som försvarsmakten tränar för regelrätt strid på svenskt territorium, typ flyget, marinen och armén. Ofta menar man marinen och i synnerhet flyget i första hand.

Att ta i beaktande totalförsvaret har däremot en given plats i varje planering, såsom flygbaser, aerostat för tidiga förvarningssensorer, punktförsvar av den viktigaste infrastrukturen, fortifieringar, IT-försvarsangrepp, luftvärnsskydd mot robotar som har system av vapensystem alt. kraftverk eller ställverk o. dyl. som måltavlor. Aerostat är en form av markförankrad ballong som bär förvarningssensorer. Aerostat behövs ofta därför att jordens rund är en begränsande faktor för t.ex. radar eller VHF/UHF-radio.

Däremot kan inte skydd av vattentäkter, NBC-skydd (ABC) för befolkningen, tillhandahållandet av skyddsrum för befolkningen, upprätthållandet av mobil- och telenätet, upprätthållandet av fungerande elnät och annan infrastruktur för medborgarna, beaktas av de som har tagit på sig själva att lösa den strategiska timeouten (nedrustningen i Sverige). Inte för att jag inte tror att vi kommer att bli utsatta för ett asymmetriskt angrepp, för det tror jag att vi kommer att bli. Var och en som inte är tappad bakom en vagn bör förstå att vår tänkta utgångsgruppering kan spolieras på grund av att fienden använder sig av asymmetrisk krigföring. Asymmetrisk krigföring innebär att fienden infiltrerade och dolda initialt angriper civilsamhällets infrastruktur med specialförband. Försvaret är beroende av den civila infrastrukturen, såsom vägar, internet, mobiltelefoni, fast telefoni, underhållsfabriker etc. Slås dessa ut tidigt, så blir vårt försvar verkningslöst, kanske redan innan försvaret har hunnit komma till skott.

Men jag menar att FM ska koncentrera sig på tröskelförmågan så att de ska kunna bygga upp ett försvar värt namnet. När tröskelförmågan väl är uppnådd så löser sig civilförsvarsfrågorna mer eller mindre automatiskt. Det ligger en stor portion psykologi i det. Inte för att jag är någon psykolog, jag använder mig av sunt förnuft.

För FM att börja med att lösa civilförsvarsfrågan leder till en fortsatt defensiv nedgångsspiral, i ett läge där vi inte kan retirera, då Sverige ligger kvar där det ligger. FM kommer vare sig att lyckas lösa frågan om civilförsvaret eller den ”strategiska timeouten” (den nedrustningsfrenesi som Göran Persson inledde och den borgerliga regeringen fullföljde) om de riktar in sina ansträngningar på civilförsvaret. De behöver IT-angreppsförmåga först och främst, för att uppnå en god angreppströskel.

Militärer ska syssla med det militärer ska syssla med. FM:s logistiska stödförband bör för FM:s del avgränsas till understöd till stridande förband och forslingen av stridande förband över Gotlands innanhav och till lands. Man kan eskortera lastbilar, lastade med förnödenheter på underhållsfartyg, till öns näringsidkare och befolkning och den svenska militären. Men man kan inte eskortera dem till lands på ön. I ett krig om Gotland skulle nog även Ryssland ha ett intresse av att öns befolkning kan försörjas, och det kommer att lämnas i våra händer. Kanske blir priset för det att vi tvingas försörja även de ryska förbanden. Men vill vi fortsatt göra anspråk på Gotland så blir vi tvungna till det.

Däremot så måste man ge FM förutsättningarna för att kunna upprätthålla sina egna funktioner. Det innebär el-aggregat, länkning och kommunikation t.ex. via aerostater, utpekade tankstationer som har fungerande pumpstationer för FM-fordon även vid strömavbrott med mera.

Men hur viktigt det än är att matproduktionen inte stoppas, hur viktigt det än är att man kan beställa varor via internet, som en lokal ICA-handlare behöver kunna göra, så kan inte FM beakta det civila försvaret och än mindre förväntas lösa problemställningarna. Det är fel, fel, fel, som Brasse och Eva skulle ha sagt till Magnus. I de här frågorna måste en kraftfullare handling från MSB komma.

Roger M. Klang, styrelseledamot Kristna Värdepartiet distrikt Skåne och KV:s försvarspolitiska rådgivare

 

Publicerat i Uncategorized

Vi älskar Sverige

De oerhört tragiska händelser som inträffade i vår huvudstad i fredags (7/4) har inte lämnat någon oberörd. Den typ av attacker som vi sett i andra europeiska storstäder, och som tyvärr närmast är vardagsmat i Israel, har till slut nått också oss. Nu upprepas som ett mantra att vi inte ska vara rädda och att vi ska reagera med kärlek, inte hat. Och det är sant! Det är av största vikt att vi behåller lugnet och inte fångas i irrationell rädsla, och att det faktum att förövaren har utländsk och muslimsk bakgrund inte driver oss ut i någon allmän främlingsfientlighet. Men det är inte samma sak som att fortsätta som vanligt. Terrorism och islamism kommer inte att försvinna för att vi blundar och låtsas som att det inte finns.

Vi i Kristna Värdepartiet förordar en begränsad stat. Vi menar att staten inte har rätt att kontrollera alla områden av medborgarnas liv och inte heller har skyldighet att tillgodose medborgarnas alla behov. En sak som staten emellertid ska göra, är att skydda medborgarna från inre och yttre fiender. Sverige har en längre tid varit oförsiktiga när det gäller både det yttre och det inre försvaret. Vårt militära försvar har nedrustats in absurdum, våra poliser kämpar med dåliga arbetsvillkor och vansinniga omorganiseringar, och migrationspolitikens område har länge präglats av naivitet. Vi har under många år haft dålig kontroll över vilka individer som korsar våra gränser och uppehåller sig i landet. Den släpphänta behandling av de som stödjer eller väljer att ansluta sig till terrororganisationer, som vi sett de senaste åren, är också skrämmande. Likaså har rädslan att uppfattas som rasist hindrat många från att tala klarspråk om islamismen.

“Vi har varit naiva”, sa Stefan Löfven. Och det har “vi” sannerligen varit – i alla fall de politiker som har styrt vårt land – men då är det av yttersta vikt att “vi” inte fortsätter att vara det. Stärk vårt försvar, skjut till avsevärt större resurser till polisen och skärp kontrollerna av våra gränser. Ingen rast, ingen ro förrän varenda terrorist och terrorsympatisör har förstått att det inte finns någon som helst utrymme för dem i det här landet.

Jag är medveten om att somliga som säger sig vilja utgå från den kristna etiken tvekar inför sådana ord. Det kan uppfattas som hårt och hjärtlöst. Men det är inget kristet med att vara naiv och undfallande. Det är inget kristet med att stå och se på när oskyldiga människor drabbas av våld och terror. Det är inget kristet när de starka försummar att försvara de svaga.

Vi står för ett civiliserat samhälle. Vi tror att man kan skilja på sak och person. Vi tror att det är möjligt att visa respekt och medmänsklighet gentemot de människor som sökt sig hit från krig och förföljelse och samtidigt vara väldigt tydliga med vilka beteenden som inte är acceptabla i vårt land. Vi tror att man kan kombinera hjälp till de ungdomar som är vilsna och ute på en farlig väg, med kraftig gränssättning och hårda straff för kriminella handlingar. Vi tror att öppenhet, fredsvilja och vänskap gentemot andra folk och länder mycket väl kan kombineras med ett starkt eget nationellt försvar.

Vi älskar Sverige. Det kan man göra fullt medveten om vårt lands fel och brister, också i ett historiskt perspektiv. Vårt folk är värt att försvara, vårt arv är värt att bevara. KV är ett litet parti, men vi kan lova att vi kommer att göra allt vi kan för att så ska ske.

Annette Westöö

Publicerat i Uncategorized