Göteborgs Energihamn

Denna artikel är en fortsättning på en tidigare artikel; ”Försvaret ska inte syssla med civilförsvarsfrågor

Göteborgs Energihamn är en hub för hela den skandinaviska marknaden. Varje år anlöper 2 500 tankfartyg och hälften av all råolja som tas in i Sverige kommer via Göteborgs Energihamn. Totalt hanteras cirka 20 miljoner ton olja och andra energiprodukter. Här finns också Sveriges största depåverksamhet i underjordiska bergrum som distribuerar bl.a. bensin och diesel till hela Västsverige. 50 procent av alla raffinerade produkter stannar i Sverige, medan den andra hälften går på export till världsmarknaden. Och hälften av all mat svenskarna konsumerar importeras.

Öresund är för grunt för dem största lastfartygen att gå igenom. Det är också så att Ryssland är lika beroende av farvattensleden i Öresund, Kattegatt och Skagerack som någon annan östlig och nordlig Östersjöstat är. 75 procent av Rysslands export och närmare 85 procent av dess import sker i och in/ut ur Östersjön.

Göteborgs hamn kan tänkas bli satt i blockad med minor. En svensk marin- och helikopterflottilj i Göteborgsområdet skulle då kunna ge en tillräcklig känsla av trygghet för att fartyg från hjälpsamma nationer med sympatier för Sverige alt. antipatier för Ryssland, ska våga lägga till i hamnen med varor, råolja och bulklast. Man kan kombinera det med att teckna nationella försäkringar för om lastfartygen eller tankfartygen skadas eller sänks för att sänka tröskeln för utländsk hjälp. Det kan mycket väl visa sig att det blir både säkrare, billigare och effektivare med ett militärt försvar i Göteborg och Kattegatt, än ett allomfattande civilförsvar.

Men det är inte troligt att Ryssland verkligen minerar Göteborgshamnen, ens med en blekt amerikansk världsdominans, eftersom Sverige då kan tänkas minera Öresund. Ryssland nöjer sig snarare med att hota att minera Göteborgs hamn, som ett påtryckningsmedel mot Sverige med tanke på att 90 procent av all svensk import kommer genom våra hamnar. Skulle Sverige minera Öresund så vore det ett dråpslag för Ryssland men det vore det också för vänligt sinnade Östersjöländer. I Kremls ögon kan det passivisera resten av Sverige vid en rysk mikroinvasion av Gotland om man hotar med att minera Göteborgs hamn, med tanke på betydelsen av den svenska importen genom Göteborgs Hamn.

Vi bör i Göteborgstrakten rusta för ett mobilt kustrobotkompani med som minst medellång räckvidd. Vi bör även ha en SOSUS (SOund SUrveillance System) under vattnet i en halvcirkel runt Göteborgshamnen, ubåtsjakt- och minröjningsfartyg, ubåtsjakthelikoptrar och kanske en ubåt för uppgiften att hålla rent från minläggande ubåtar under vattnet runt hamnen. SOSUS består av icke-elektriska kraftoberoende bottenfasta sensornätverk med tiotals mils spännvidder.

Man kan generellt säga att Sveriges försörjnings- och flödessäkerhet skulle vila på dessa militära förmågor, som om vi skjuter till medel till det ska skydda Göteborgs hamn. Därför så bör de största civila ansträngningarna primärt gå till att understödja marinen och en eventuell helikopterflottilj för ubåtsjakt på västkusten, så att de i sin tur kan garantera flödessäkerheten för resten av landets civila sektorer.

Billigt? Nej, att garantera att handelsvägar hålls öppna och undvika krig är dyrare än att föra krig med vårt befintliga insatsförsvar. Men alla vill väl undvika krig och värna ekonomin?

Att Natoländer skulle låna delar av vårt land i syfte att förbättra NATO:s utgångsläge är helt osannolikt idag, osannolikt bara så länge vi kan försvara oss själva. Kan vi inte försvara oss själva så drar amerikanarna fördel av det svenska folkets amerikavänlighet inklusive många i försvarsmaktsledningen och tar sig igenom Mellansverige utan att egentligen formellt fråga om de får först. Det hände Island under andra världskriget när först britterna och sedan amerikanarna ockuperade det lilla, för islänningarna strategiskt förbannat belägna, landet.

 

Roger M. Klang, styrelseledamot Kristna Värdepartiet distrikt Skåne och KV:s försvarspolitiska rådgivare

 

Publicerat i Uncategorized

Om försvarspolitik

Idag delar vår försvarspolitiske rådgivare Roger Klang sina tankar om försvar kontra civilförsvar.

Försvaret ska inte syssla med civilförsvarsfrågor

Ett försvar värt namnet kan inte byggas upp om man hela tiden som utgångspunkt strävar efter att få grepp om hela civilförsvaret och spiller sitt krut på att tänka ut sätt att defensivt bemöta angrepp på civilsamhället.

Civilförsvaret utgörs av skyddet för civilbefolkningen mot kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot och konventionella bombhot. Det kan vara gasmasker eller skyddsrum eller något annat.

FM (Försvarsmakten) måste börja med att bygga upp en tröskelförmåga värd namnet och blunda för, eller i varje fall överlämna till MSB, sådant som rör civilförsvaret. Tröskelförmågan är de förband som försvarsmakten tränar för regelrätt strid på svenskt territorium, typ flyget, marinen och armén. Ofta menar man marinen och i synnerhet flyget i första hand.

Att ta i beaktande totalförsvaret har däremot en given plats i varje planering, såsom flygbaser, aerostat för tidiga förvarningssensorer, punktförsvar av den viktigaste infrastrukturen, fortifieringar, IT-försvarsangrepp, luftvärnsskydd mot robotar som har system av vapensystem alt. kraftverk eller ställverk o. dyl. som måltavlor. Aerostat är en form av markförankrad ballong som bär förvarningssensorer. Aerostat behövs ofta därför att jordens rund är en begränsande faktor för t.ex. radar eller VHF/UHF-radio.

Däremot kan inte skydd av vattentäkter, NBC-skydd (ABC) för befolkningen, tillhandahållandet av skyddsrum för befolkningen, upprätthållandet av mobil- och telenätet, upprätthållandet av fungerande elnät och annan infrastruktur för medborgarna, beaktas av de som har tagit på sig själva att lösa den strategiska timeouten (nedrustningen i Sverige). Inte för att jag inte tror att vi kommer att bli utsatta för ett asymmetriskt angrepp, för det tror jag att vi kommer att bli. Var och en som inte är tappad bakom en vagn bör förstå att vår tänkta utgångsgruppering kan spolieras på grund av att fienden använder sig av asymmetrisk krigföring. Asymmetrisk krigföring innebär att fienden infiltrerade och dolda initialt angriper civilsamhällets infrastruktur med specialförband. Försvaret är beroende av den civila infrastrukturen, såsom vägar, internet, mobiltelefoni, fast telefoni, underhållsfabriker etc. Slås dessa ut tidigt, så blir vårt försvar verkningslöst, kanske redan innan försvaret har hunnit komma till skott.

Men jag menar att FM ska koncentrera sig på tröskelförmågan så att de ska kunna bygga upp ett försvar värt namnet. När tröskelförmågan väl är uppnådd så löser sig civilförsvarsfrågorna mer eller mindre automatiskt. Det ligger en stor portion psykologi i det. Inte för att jag är någon psykolog, jag använder mig av sunt förnuft.

För FM att börja med att lösa civilförsvarsfrågan leder till en fortsatt defensiv nedgångsspiral, i ett läge där vi inte kan retirera, då Sverige ligger kvar där det ligger. FM kommer vare sig att lyckas lösa frågan om civilförsvaret eller den ”strategiska timeouten” (den nedrustningsfrenesi som Göran Persson inledde och den borgerliga regeringen fullföljde) om de riktar in sina ansträngningar på civilförsvaret. De behöver IT-angreppsförmåga först och främst, för att uppnå en god angreppströskel.

Militärer ska syssla med det militärer ska syssla med. FM:s logistiska stödförband bör för FM:s del avgränsas till understöd till stridande förband och forslingen av stridande förband över Gotlands innanhav och till lands. Man kan eskortera lastbilar, lastade med förnödenheter på underhållsfartyg, till öns näringsidkare och befolkning och den svenska militären. Men man kan inte eskortera dem till lands på ön. I ett krig om Gotland skulle nog även Ryssland ha ett intresse av att öns befolkning kan försörjas, och det kommer att lämnas i våra händer. Kanske blir priset för det att vi tvingas försörja även de ryska förbanden. Men vill vi fortsatt göra anspråk på Gotland så blir vi tvungna till det.

Däremot så måste man ge FM förutsättningarna för att kunna upprätthålla sina egna funktioner. Det innebär el-aggregat, länkning och kommunikation t.ex. via aerostater, utpekade tankstationer som har fungerande pumpstationer för FM-fordon även vid strömavbrott med mera.

Men hur viktigt det än är att matproduktionen inte stoppas, hur viktigt det än är att man kan beställa varor via internet, som en lokal ICA-handlare behöver kunna göra, så kan inte FM beakta det civila försvaret och än mindre förväntas lösa problemställningarna. Det är fel, fel, fel, som Brasse och Eva skulle ha sagt till Magnus. I de här frågorna måste en kraftfullare handling från MSB komma.

Roger M. Klang, styrelseledamot Kristna Värdepartiet distrikt Skåne och KV:s försvarspolitiska rådgivare

 

Publicerat i Uncategorized

Vi älskar Sverige

De oerhört tragiska händelser som inträffade i vår huvudstad i fredags (7/4) har inte lämnat någon oberörd. Den typ av attacker som vi sett i andra europeiska storstäder, och som tyvärr närmast är vardagsmat i Israel, har till slut nått också oss. Nu upprepas som ett mantra att vi inte ska vara rädda och att vi ska reagera med kärlek, inte hat. Och det är sant! Det är av största vikt att vi behåller lugnet och inte fångas i irrationell rädsla, och att det faktum att förövaren har utländsk och muslimsk bakgrund inte driver oss ut i någon allmän främlingsfientlighet. Men det är inte samma sak som att fortsätta som vanligt. Terrorism och islamism kommer inte att försvinna för att vi blundar och låtsas som att det inte finns.

Vi i Kristna Värdepartiet förordar en begränsad stat. Vi menar att staten inte har rätt att kontrollera alla områden av medborgarnas liv och inte heller har skyldighet att tillgodose medborgarnas alla behov. En sak som staten emellertid ska göra, är att skydda medborgarna från inre och yttre fiender. Sverige har en längre tid varit oförsiktiga när det gäller både det yttre och det inre försvaret. Vårt militära försvar har nedrustats in absurdum, våra poliser kämpar med dåliga arbetsvillkor och vansinniga omorganiseringar, och migrationspolitikens område har länge präglats av naivitet. Vi har under många år haft dålig kontroll över vilka individer som korsar våra gränser och uppehåller sig i landet. Den släpphänta behandling av de som stödjer eller väljer att ansluta sig till terrororganisationer, som vi sett de senaste åren, är också skrämmande. Likaså har rädslan att uppfattas som rasist hindrat många från att tala klarspråk om islamismen.

“Vi har varit naiva”, sa Stefan Löfven. Och det har “vi” sannerligen varit – i alla fall de politiker som har styrt vårt land – men då är det av yttersta vikt att “vi” inte fortsätter att vara det. Stärk vårt försvar, skjut till avsevärt större resurser till polisen och skärp kontrollerna av våra gränser. Ingen rast, ingen ro förrän varenda terrorist och terrorsympatisör har förstått att det inte finns någon som helst utrymme för dem i det här landet.

Jag är medveten om att somliga som säger sig vilja utgå från den kristna etiken tvekar inför sådana ord. Det kan uppfattas som hårt och hjärtlöst. Men det är inget kristet med att vara naiv och undfallande. Det är inget kristet med att stå och se på när oskyldiga människor drabbas av våld och terror. Det är inget kristet när de starka försummar att försvara de svaga.

Vi står för ett civiliserat samhälle. Vi tror att man kan skilja på sak och person. Vi tror att det är möjligt att visa respekt och medmänsklighet gentemot de människor som sökt sig hit från krig och förföljelse och samtidigt vara väldigt tydliga med vilka beteenden som inte är acceptabla i vårt land. Vi tror att man kan kombinera hjälp till de ungdomar som är vilsna och ute på en farlig väg, med kraftig gränssättning och hårda straff för kriminella handlingar. Vi tror att öppenhet, fredsvilja och vänskap gentemot andra folk och länder mycket väl kan kombineras med ett starkt eget nationellt försvar.

Vi älskar Sverige. Det kan man göra fullt medveten om vårt lands fel och brister, också i ett historiskt perspektiv. Vårt folk är värt att försvara, vårt arv är värt att bevara. KV är ett litet parti, men vi kan lova att vi kommer att göra allt vi kan för att så ska ske.

Annette Westöö

Publicerat i Uncategorized

Terrorattacken i Stockholm

Kristna Värdepartiets styrelse vill framföra sitt varma deltagande till de som på olika sätt drabbats av terrorattacken i Stockholm. Offren och deras anhöriga är i våra tankar och böner.

 

 

 

 

 

Image courtesy of 9comeback at FreeDigitalPhotos.net
Publicerat i Uncategorized

Migrationspolitik

Vi lanserar nu vår migrationspolitik. Ur inledningen:

Vi vill sträva efter en migrationspolitik som är baserad på den kristna värdegrunden. Rasism och främlingsfientlighet är utifrån en sådan utgångspunkt något fullkomligt oacceptabelt. Likaså bör en kristen etik mana oss att erbjuda förföljda människor skydd och hjälp och att till dem dela med oss av vårt goda. En kristen grund utgörs också av värdena ansvarstagande och arbetsamhet. Egen försörjning bör uppmuntras för alla människor. Bedrägerier och utnyttjande av systemet leder i förlängningen till ökad allmän misstänksamhet och till att vi blir oförmögna att bistå dem som verkligen behöver vår hjälp. En av statens huvuduppgifter är att skydda landet från inre och yttre fiender. Häri ingår att värna vårt lands gränser så att ingen tar sig in med syfte att skada eller utnyttja oss.

No automatic alt text available.

Publicerat i Uncategorized

Att stå upp för det man tror på

I Sverige kan det stå dig dyrt att stå upp för det du tror på – på flera plan. Vi har den senaste tiden hört om flera fall där människor med uppfattningar som avviker från majoritetssamhällets drabbats hårt av både förlöjligande i media och rent ekonomiska förluster.

De två barnmorskor som bestämt sig för att ta striden för samvetsfrihet i vården – Linda Steen och Ellinor Grimmark  – har utsatts för spott och spe, och deras fall har grovt förvrängts i media, trots att de har stöd för sin sak både i rådande abortlag och i Europakonventionen. De ekonomiska konsekvenserna är kännbara då båda kvinnorna dömts att betala motpartens rättegångskostnader.

På Öland finns, som vi tidigare skrivit om på bloggen, en familj som tilldömts höga vitesbelopp och blivit föremål för socialtjänstens utredningar enbart på grund av att de hemundervisat sina barn. Beslutet att hemundervisa hade sitt ursprung i en ohållbar mobbingsituation för ett av barnen.

Samtliga dessa fall berör rättigheter som borde vara självklara i Sverige. Vi kan inte annat än känna sorg och skam över att så inte är fallet.

Kristna Värdepartiets styrelse med ordförande Mats Selander i spetsen vill här framföra en uppmuntrande hälsning till barnmorskorna Linda Steen och Ellinor Grimmark och till familjen Sandberg. Vi står på er sida, vi uppskattar ert mod och vi kommer att göra vårt bästa för att även i fortsättningen hålla fanan högt i de två här aktuella frågorna: rätten till samvetsfrihet och rätten för föräldrar att råda över sina barns undervisning.

Kristna Värdepartiet styrelse

 

Vill du stödja de drabbade ekonomiskt?

Ellinor Grimmark: https://www.wonderwe.com/conscience

Linda Steen: Swish 1236158901,  Bankgiro 605-8630

Familjen Sandberg: http://www.rohus.nu/rohusvitesfond.html

 

 

Publicerat i Uncategorized

Svensk familjepolitik är extrem!

I internationella jämförelser är Sverige ett extremt land. Vi är både ett av världens mest sekulariserade länder och ett av världens mest individualistiska länder. (Se t.ex. World Value Survey: http://www.worldvaluessurvey.org/WVSContents.jsp)

Våra kulturella värden står förstås i en nära samverkan med svensk politik. I Svenska Dagbladet skrev Madeleine Lidman och Susanne Nyman Furugård nyligen en mycket viktig artikel om hur svenska forskare och politiker blundar för vedertagna vetenskapliga fakta om barns utveckling och behov. Detta styr svensk familjepolitik på ett sätt som med stor sannolikhet skadar hela generationer av barn. Och detta inte tycks ändra sig. Det fortgår år från år.

Man kan undra hur det blivit så? Låt mig ge dig mina spekulationer om varför. Jag tror World Value Survey ger oss två viktiga ledtrådar:

  1. Sekularisering

I en avkristnad (icke-religiös) kultur tror man inte särskilt mycket på ”naturgivna” rättigheter och skyldigheter. Den mänskliga naturen tros inte kunna ge någon moralisk vägledning. Idéer om att människan inte har någon ”natur” alls smyger sig också in. Kanske det främsta exemplet är queer-teorin som säger att människan saknar sexuell natur, och skapar sin sexualitet helt på egen hand. Att då påstå att människan är gjord för att vara ”mamma-pappa-barn” är att svära i den queer-teoretiska kyrkan.

Överfört på familjepolitik innebär det att barnen inte heller har någon ”given” natur, och därför antas vara ”formbara” efter vuxnas önskemål och värderingar. Att forma familjepolitiken efter vad barn faktiskt behöver (utifrån den bästa biologin och psykologin vi har tillgänglig) blir en variant av ”biologism”, något som låser in människan och definierar henne på ett sätt som inskränker hennes ”frihet”. Men då måste man blunda för all biologi och psykologi som tydligt pekar på att människobarn visst har en natur, och att vi ofta vet säkert vad barn mår bra och dåligt av.

  1. Individualism

Ju mindre ”eviga värden” betyder för en kultur, desto mer kan vi anta att andra värderingar tar deras plats. I Sverige har det i hög grad blivit individualismen som fyllt det tomrummet efter sekulariseringen. Det betyder att god familjeekonomi (så att familjen kan åka på utlandssemester eller kunna betala av på villan), karriärmöjligheter (som väger tyngre än moraliska föräldrar-skyldigheter) och fria relationsval (som bryter upp barns trygga familjesituation och skapar två ensamstående föräldrar som båda måste jobba) ses som självklara rättigheter.

Med stark sekularisering blir den traditionella moralen ingen tung motvikt. Och utan moral blir pengar, självförverkligande och individuell frihet de klarast lysande ledstjärnorna för vuxnas livsval. Och då står barnen i vägen. En tidig förskolestart är då ett måste! Vår extrema kultur skapar alltså en extrem familjepolitik.

Att då (som jag gör nu) kritisera denna sekulariserade individualism och propsa på kristna (mer traditionella) värderingar kallas då för att ”moralisera” och att ”fördöma”. Detta är symptomatiskt. I denna typ av diskussioner får man sällan intelligenta svar. Istället blir man anklagad. Skälet är förstås att de traditionella värderingarna talar till folks samveten, och skapar skuld. Detta vill man utjämna genom att slunga ut motanklagelser. För meningsmotståndarna har sällan något substantiellt att säga. Tystnaden är deras bästa vän.

Därför var Lidmans och Nyman-Furugårds väckarklocka så välkommen och viktig (må de fortsätta!). Man undrar bara hur många väckarklockor det kommer att behövas innan Sverige vaknar ur denna extremt djupa förnekelsesömn.

Mats Selander, ordförande och talesperson för Kristna Värdepartiet

Publicerat i Uncategorized