Integration

islam-3051991_1920

Det har under ett antal år talats mycket om integration i vårt land.  Vi önskar alltså att integrera människor i vårt samhälle.  Men det finns också tämligen ogenomtänkta idéer om att låta personer som kommer hit få leva precis som de vill – ibland med hänvisning till religionsfriheten. Den judisk-kristna etik som byggt grunden för det som vi kallar västvärlden, men som mångårig vänsterpolitik envetet har jobbat på att montera ner, vill man inte erkänna vikten av. Tydligen tror man att man ska kunna integrera människor utan att ha en hållbar etiskt värdenorm.

Nedmonteringen av den värdegrund vi hade tidigare drevs bland annat kraftigt av vänsterideologerna makarna Myrdal. Sverige gick från att vara ett samhälle där familjen var grundstenen, till att hylla Staten som det största och viktigaste och att se staten som uppfostrare av barnen.  Individen som en kugge i produktionen skulle inte ägna tid åt fostran av barn, utan detta skulle överlåtas till utbildad personal – det vill säga personal utbildad till att indoktrinera barnen i det socialistiska tänkesättet. Gudrun Schymans paroll ”Död åt familjen” vid ett tal i Västerås visar att hon är samma andas barn.

Hur ska vi då integrera människor som varken erkänner judisk-kristen etik som grund för det samhälle man vill leva i, eller den ”avgrund” som vänsterkrafterna erbjuder och vars normlöshet gett oss de problem vi ser idag i samhället? Vad finns att integreras med/i?

För en lyckad integration måste det finnas något att integreras med/i och dessutom en vilja att integreras. Idag ser vi att det skapas områden där man från muslimskt håll gör anspråk på bestämmanderätt och ställer krav på att de som bor eller vistas där ska bete sig som om de var i ett muslimskt land.  Utanpå detta har vi allt våld som ökat i form av skjutningar, misshandel och våldtäkter. Gängbildningar i grupper som inte integrerats, utan skapar sina egna lagar och system, sprider nu våldet till nya platser där man tidigare kunnat vistas utan risk. Skjutningar på restauranger och allmänna platser gör att vem som helst kan drabbas utan att man har kopplingar till kriminalitet.

Hur har vi kommit dithän?  Vad är det som inte fungerar?

Främst handlar det om det som redan sagts ovan.  Ett samhälle som saknar erkänd hållbar värdegrund kan inte hantera krafter som t.ex. radikal islam. Den religionsblinde svensken tror att de som kommer hit automatiskt, utan speciella krav, ska lämna ett system som styr hela livet – islam – och anamma ett sätt att leva som i stort sett saknar hållbar värdegrund.

Alla som kommer hit flyr inte från krig och konflikter, utan det finns faktiskt de som åker hit för att få det bättre rent ekonomiskt. Vi kan inte vara lösningen för alla dessa. Idén att Sverige är ett land dit du kan åka och få del av all sorts välstånd utan större motkrav än deltagande i SFI är tyvärr något som spridits över vår värld och därför har människor strävat och ibland satt livet på spel för att komma hit. Den som verkligen flyr för sitt liv bör vi efter förmåga hjälpa, oavsett tro eller bakgrund. Men vi måste också hantera det faktum att bakgrunden och tron – och individens förhållningssätt till detta – spelar stor roll för integrationen.

Många som flytt islams förföljelse har kommit hit och hamnat ur askan i elden eftersom den religionsblinde svensken ej fattar att en troende muslim ofta inte automatiskt tänker som medelsvensson eller anammar dennes normlöshet. Svenska myndigheter skickar tillbaka till hemlandet de som lämnat islam och blivit kristna. Ofta sker detta efter ”husförhör” som genomförs med hjälp av tolkar som ibland själva är troende muslimer som saknar nödvändiga kunskaper om kristen tro.

Detta är den verklighet som vi lever med idag, men trots att fakta ligger på bordet så erkänns inte detta av en stor del av politikerna på grund av att man – oavsett partitillhörighet – är så färgade av den mångåriga vänsterpropagandan.

Är detta det Sverige som vi vill ha eller ska vi göra något åt det?

 Först och främst måste vi inse några grundläggande fakta.

Vi kan inte lösa hela världens problem själva. Genom att utan motkrav släppa in människor som saknar vilja att förändra sitt tänkesätt, hjälper vi inte de som verkligen flytt hit för att få en fristad, men utsätter istället vår befintliga befolkning för livsfara.

Vi måste få en annan ordning, där de invandrare som begår allvarliga brott får åka hem eller till senast kända transitland. Dessa ska antingen avtjäna sitt straff i transitlandet, med någon form av straffarbete som betalar för både straffets kostnader och offrens rättmätiga krav, eller avtjäna sitt straff i sitt hemland oavsett kvalitén på cellerna.  Man ska alltså inte belönas med ”all inclusive” i svensk kriminalvård om man kommer hit och begår brott.

Eftersom vi, mycket på grund av den familje- och barnfientliga politik som våra befintliga riksdagspartier fört under många år, har en sned åldersfördelning i Sverige behöver vi ett inflöde av yngre människor till landet. Men verkligheten är att det bland dem som kommer hit finns många vuxna som saknar grundskola och som behöver 10-14 år innan de kan komma in i samhället. Det är mer kostnadseffektivt att satsa biståndspengar på att förbättra skolor och sjukvård på plats i de länder varifrån folk flyr. Vi bör rikta våra resurser dels till nödhjälp men också till långsiktiga lösningar för att motverka analfabetism och indoktrinering av totalitära terrorgrupper (och inte som idag stötta dessa grupper med svenska skattepengar).

Vi behöver framför allt våga stå för den värdegrund som byggt västvärlden och erkänna att det är den enda hållbara att bygga framtidens Sverige på.

Bengt-Olov Söderkvist

Talesperson migrationsfrågor

b-o

 

Läs mer om KV:s migrationspolitik här.

Annonser
Det här inlägget postades i Migration. Bokmärk permalänken.